Evelina Wendelsten

Illustratör

Jag avbildar främst människor och inomhusmiljöer. Mina bilder har alltid en berättelse. De berättar om situationer som berör mig. Jag kombinerar gärna samhällskritik tillsammans med humor. Jag brinner för feminism och för att kvinnokroppen ska sluta sexualiseras och skammas.

I mostly draw people and indoor environments. My art and creativity is a way for me to process my own experiences. My art tell stories about situations that touch my feelings. My drawings often contain social criticism and a bit of humor. Feminism and the body positive movement are reoccurring topics.

Kontakta mig för uppdrag.

Snabba fakta

37 år gammal.

Jag bor i Umeå i norra Sverige tillsammans med min man och min 5-åriga son.

Jag arbetar som sjukhusfysiker på Norrlands Universitetssjukhus.

Utbildning

Tvåårig konstutbildning hos Umeå Konstskola 2016-2018.

Magisterexamen i fysik och Sjukhusfysikerexamen från Umeå Universitet 2007.

Min konst

Mitt bildskapande är mitt sätt att bearbeta upplevelser och erfarenheter. Min barndom handlade om att ta hänsyn till andra och att inte vara till besvär. Jag lärde mig att stänga av mina egna behov. Som vuxen har jag insett att det är oerhört viktigt att lyssna på min intuition och magkänsla. Numera lyssnar jag inåt och stärker min inre röst. Jag utforskar min egen historia och vad jag har att berätta.

Jag är intresserad av familjer, familjekonstellationer, relationer och hur människor agerar. Jag vill förstå hur andra familjer fungerar och berätta deras historier. Berättandet ligger naturligt för mig och finns i alla mina bilder. Jag föredrar ett tecknat uttryckssätt. Jag använder mig av tuschade linjer på slätt vitt papper, samt flera lager akvarellfärg ovanpå. Mina mönster är skapade digitalt.

Känslor är ett viktigt verktyg i mitt konstnärsskap. Jag försöker känna det jag vill förmedla i bilden. Jag väjer inte för starka känslor fastän de kan vara smärtsamma eller obehagliga.

Samhällskritik är ett återkommande ämne i mina bilder. Jag använder mig av humor för att belysa och förstärka absurditeterna i samhället. Exempelvis kvinnans vardag i patriarkatet, det barnlösa längtande paret och deras frustration, den pressade småbarnsföräldern, samt hon som ligger naken och blottad i gynekologstolen. Jag anser att samhället har tagit makten över kvinnans kropp. En kvinna kan inte klä sig eller uppföra sig på samma villkor som en man. För mig är det nödvändigt att utmana var gränserna går kring kvinnokroppens tabun. Jag önskar att kvinnokroppen får bli en kropp som alla andra och accepterad för hur den ser ut. Att samhällets normer inte ska styra hur kvinnor känner för sin egen kropp.

In English – På engelska

My childhood was about taking others in consideration and not being an inconvenience to my parents. I learned not to listen to my needs. As an adult, I have realised the importance of intuition and listening to ones gut feeling. Nowadays I listen to my inner voice. It has become much stronger in the last few years.

Families, different family constellations, relationships and peoples reactions, are a special interest of mine. I strive to understand how families functions. I want to tell their story. Story telling lies naturally within me. There is a story in every drawing I make. I prefer to create my drawings using fine liners on smooth paper and then add layers of water colour. I often do digitally editing afterwards. My patterns are digitally created.

My feelings are an important tool for me in my work. I always try to feel what I want to express. I don’t hide from working with strong unpleasant feelings, even if they are painful or cause anxiety.

Social criticism are a fundamental subject for me. I prefer to add humor. Humor works very well to visualise the absurdity in society. Examples of what I draw are, the everyday situation for women living in a patriarchal society, the involuntarily childless couple and their frustration, parents and their everyday struggle, and the bare exposed woman lying in the gyneacology chair. I believe that the society has confiscated the naked female body. My own body isn’t mine in the sense that I can’t dress and behave in the same way as men are allowed. I believe that desexualizing the female body is necessary. I wish women would stop listening to the societal norms about how they should look and behave. I wish for women to stop feeling shame about their bodies.